Om jag inte hade sett honom av Kevin Brooks

Okej, info: Jag kan inte läsa om böcker. Tittar jag på böcker jag har i bokhyllan så minns jag vad de handlar om, de viktiga delarna, och då läser jag inte om dom, inte ens när jag planerat att läsa om en bok för att jag verkligen känner för det läser jag om dom... Så det här, att jag läser om den här boken för 4:e gången är ett mirakel för mig. 
Det är en ungdomsbok, väldigt lättläst, har ett härligt flöde och redan från början fångar den mig. Jag vet vad som kommer hända, jag kan händelserna, jag vet karaktärerna, jag vet om de där viktiga betydande punkterna och ändå läser jag om den. Andra gången jag läste den, precis när jag fått den (Hade lånat den först) så började jag inse varför jag gillade boken. Tredje gången jag läste den så blev känslorna tydligare. Nu, fjärde gången, märker jag nya detaljer, uppdaterar alla bilder i mitt huvud och inser åter igen att det är för en enda karaktär (Som jag för övrigt måste göra fanart på!) och det är Lucas. 

Jag tänker inte låta det här bli en recension, verkligen inte, jag avskyr sådana, det förstör mycket för mig! Så, jag kommer bara skriva vad jag gillade om den för jag vill inte döda den.
Boken är en slags kärlekshistoria men på ett annat nytt märkligt plan. Som i andra kärleksböcker finns det självklart hinder och det finns självfallet dom stunderna i boken som man sitter och biter sig i läppen och skakar frustrerat på huvudet för att det är för mycket eller förutsägbart, i nästa kan man inte låta bli att verkligen älska det för utan de där små momenten skulle boken inte alls ha samma effekt. Trots att huvudpersonen är en 15årig flicka är det Lucas man fastnar för. Jag ska erkänna att första gången jag läste beskrivningen på honom bortsåg jag från hans hår och hans ögon och såg bara Mumins Snusmumrikern i huvudet, dom är lika mystiska och speciella, men dom är olika varandra ändå.
Visst skulle jag vilja att någon vän till mig läste boken men jag vet också att den inte skulle falla alla i smaken, verkligen inte, och det är ingen idé att be, föreslå eller försöka tvinga för det skulle bara bli ett negativt svar tillbaks och ärligt talat är jag för känslig för att höra vad någon annan skulle säga om just den här boken. Om någon skulle säga att jag fick välja en bok och allt annat skulle brännas ner skulle jag välja ut just den här boken, för den ligger mig varmt om hjärtat. Visst är det märkligt?
Har ni stött på en sådan bok eller en sådan karaktär som ni inte klarar av att höra något negativt om?

På bokens baksida:
Caitlins liv förändras från det ögonblick hon ser Lucas gå över gatan en varm sommardag. Han är den märkligaste och vackraste pojke hon någonsin har sett. Och när hon träffar honom är det som om hela världen blir levande. Men vem är han? Var kommer han ifrån? Vad vill han? Och varför tycker ö-borna så illa om honom? 
(Inte så smickrande och den ger inte boken någon rättvisa alls!)

Ur boken: Sida 15, från rad 7 till rad 17, svenska utgåvan.
Då vände han på huvudet och såg på oss. Nej, det är fel - han vände på huvudet och såg på mig. Rakt på mig. (När jag för ett tag sedan pratade om det här med pappa sa han att han hade haft precis samma känsla - att Lucas hade tittat rakt på honom, som om han var den enda människan i hela världen.)
Jag såg ett ansikte jag aldrig kommer glömma. Inte bara för dess skönhet - Lucas var utan tvekan vacker - utan mer för dess förunderliga förmåga att befinna sig bortom allt annat. Bortom de blekblåa ögonen, det rufsiga håret och det sorgsna leendet fanns någonting annat.

Tithe, Valiant & Ironside av Holly Black

Så. För ett tag sen sa en vän till mig att "Du borde läsa de här böckerna!" och eftersom att hon hade dom och jag hade läst en bok innan av samma författare samt att det hon berättat om böckerna lät intressant så lånade jag dom av henne och läste. Dom var bra. Jag är väldigt kräsen med böcker och Holly Black har ett för mig speciellt sätt att skriva, i början störde jag mig lite (Jag hade precis läst ut en bok med ett helt annat skrivspråk) men sen vänjer man sig och då är det väldigt trevligt att läsa.
Första boken - Tithe - handlar om Keya som får reda på att hon inte är en människa och dras in i något farligt. Det som är roligt med boken är att det är en modern mörk saga och precis som många andra böcker jag läst kan man tycka att en del saker är uppenbara och typiska och i nästa så blir man tagen på sängen. Ena stunden är den mild och i nästa är den grym och hemsk. Men precis som i andra böcker så fastnar man såklart för karaktärer. Som den nördiga Corny och den svarta riddaren Roiben i just den här boken.
Andra boken - Valiant - har helt andra karaktärer och är en saga för sig, men det utspelar sig i samma värld med samma lagar och regler som i första boken, vilket är helt jävla underbart! Och här ska jag erkänna att jag var skeptisk för som i första boken så måste det alltid finnas familjeproblem eller annat stök, visst är det roligt med variation men jag ser återkommande miljöer. I vilket fall... troll... Jag är rädd för troll! Och här kommer det en karaktär - Ravus - som är ett troll och som jag faller för direkt! Karaktären är speciell men har väldigt mycket personlighet och han toppar alla andra karaktärer genom böckerna. Han är ett bra exempel på att skönheten på insidan lyser starkare än utsidan för han kommer inte fram som vacker i beskrivningar om hans utseende men hans personlighet är guldvärd och man kan inte låta bli att tycka om honom. Men här har man åter igen minst en karaktär som ska ställa till med problem och vara irriterande och på vissa platser är den förutsägbar, men det är den boken jag tyckte om bäst.
Tredje boken - Ironside - tar upp fortsättningen på första boken och här börjar kriget och jakten på svar. Keya, huvudpersonen, förklarar sin kärlek till Roiben inför hela The Night Cort och för att bevisa sin kärlek och trohet måste hon gå ut på ett uppdrag som Roiben ger henne, vilket är att hitta en älva som kan ljuga. Problemet är att alla vet att älvor inte kan ljuga utan bara tala sanning, alltså ett omöjligt uppdrag, ändå ger hon sig ut för att komma på svaret. I jämförelse med de andra två böckerna har Ironside fart från början till slutet och här vävs både första bokens karaktärer och historier in med andra bokens karaktärer och bygger upp en sammanvävd värld. Det är bra gjort och inget känns omöjligt eller framtvingat.
Med det skrivet, jag rekommenderar de här tre böckerna om man vill läsa mörka moderna sagor med underbara karaktärer.