Om jag inte hade sett honom av Kevin Brooks

Okej, info: Jag kan inte läsa om böcker. Tittar jag på böcker jag har i bokhyllan så minns jag vad de handlar om, de viktiga delarna, och då läser jag inte om dom, inte ens när jag planerat att läsa om en bok för att jag verkligen känner för det läser jag om dom... Så det här, att jag läser om den här boken för 4:e gången är ett mirakel för mig. 
Det är en ungdomsbok, väldigt lättläst, har ett härligt flöde och redan från början fångar den mig. Jag vet vad som kommer hända, jag kan händelserna, jag vet karaktärerna, jag vet om de där viktiga betydande punkterna och ändå läser jag om den. Andra gången jag läste den, precis när jag fått den (Hade lånat den först) så började jag inse varför jag gillade boken. Tredje gången jag läste den så blev känslorna tydligare. Nu, fjärde gången, märker jag nya detaljer, uppdaterar alla bilder i mitt huvud och inser åter igen att det är för en enda karaktär (Som jag för övrigt måste göra fanart på!) och det är Lucas. 

Jag tänker inte låta det här bli en recension, verkligen inte, jag avskyr sådana, det förstör mycket för mig! Så, jag kommer bara skriva vad jag gillade om den för jag vill inte döda den.
Boken är en slags kärlekshistoria men på ett annat nytt märkligt plan. Som i andra kärleksböcker finns det självklart hinder och det finns självfallet dom stunderna i boken som man sitter och biter sig i läppen och skakar frustrerat på huvudet för att det är för mycket eller förutsägbart, i nästa kan man inte låta bli att verkligen älska det för utan de där små momenten skulle boken inte alls ha samma effekt. Trots att huvudpersonen är en 15årig flicka är det Lucas man fastnar för. Jag ska erkänna att första gången jag läste beskrivningen på honom bortsåg jag från hans hår och hans ögon och såg bara Mumins Snusmumrikern i huvudet, dom är lika mystiska och speciella, men dom är olika varandra ändå.
Visst skulle jag vilja att någon vän till mig läste boken men jag vet också att den inte skulle falla alla i smaken, verkligen inte, och det är ingen idé att be, föreslå eller försöka tvinga för det skulle bara bli ett negativt svar tillbaks och ärligt talat är jag för känslig för att höra vad någon annan skulle säga om just den här boken. Om någon skulle säga att jag fick välja en bok och allt annat skulle brännas ner skulle jag välja ut just den här boken, för den ligger mig varmt om hjärtat. Visst är det märkligt?
Har ni stött på en sådan bok eller en sådan karaktär som ni inte klarar av att höra något negativt om?

På bokens baksida:
Caitlins liv förändras från det ögonblick hon ser Lucas gå över gatan en varm sommardag. Han är den märkligaste och vackraste pojke hon någonsin har sett. Och när hon träffar honom är det som om hela världen blir levande. Men vem är han? Var kommer han ifrån? Vad vill han? Och varför tycker ö-borna så illa om honom? 
(Inte så smickrande och den ger inte boken någon rättvisa alls!)

Ur boken: Sida 15, från rad 7 till rad 17, svenska utgåvan.
Då vände han på huvudet och såg på oss. Nej, det är fel - han vände på huvudet och såg på mig. Rakt på mig. (När jag för ett tag sedan pratade om det här med pappa sa han att han hade haft precis samma känsla - att Lucas hade tittat rakt på honom, som om han var den enda människan i hela världen.)
Jag såg ett ansikte jag aldrig kommer glömma. Inte bara för dess skönhet - Lucas var utan tvekan vacker - utan mer för dess förunderliga förmåga att befinna sig bortom allt annat. Bortom de blekblåa ögonen, det rufsiga håret och det sorgsna leendet fanns någonting annat.